Helen Törnqvist skriver ett intressant blogginlägg.
Jag håller med mycket av det hon skriver. Elever med dyslexi behöver ha personal med särskild kompetens för att hjälpa de som har dyslexi. Idag har man i skolan rätt till ganska mycket hjälp. En del får t.o.m laptops, inlästa lektioner, prov som blir upplästa, extra tid med lärare och olika typer av pedagoger. Jag har sagt det förr, jag tycker allt detta är bra. Bara för att man har svårt att lära sig att läsa och skriva så ska man ju inte få en potentiellt sämre skolgång. Skolan har ett ansvar på det här området. Jag förstår att det kan vara svårt ibland. Såg en liten del av ett program för någon månad sedan där en rektor sa att det svåra är att regeringen bestämmer hur skolan ska fungera, men kommunen betalar. Man har olika viljor som styr åt olika håll.
I dn artikeln som nämns i inlägget anser personerna att skolan skall ‘handikappsanpassas’ så den även passar dyslektiker. Summorna som krävs för detta måste vara svindlande.
Jag håller i grund och botten med att dyslektiker ska ha en vettig chans i skolan. Men jag vet inte om lärare och all annan personal som finns där är rätt personer för att utföra detta. Det finns ganska mycket forskning som visar att om du går i skolan och har dyslexi så går du inte ut och kan läsa och skriva obehindrat.
Vore det inte bättre om vi bara lärde dessa barn att läsa och skriva obehindrat?
