Senast jag var i Finland så träffade jag en mamma och två av hennes barn. Hon ville gärna att hennes dotter på ~10 år skulle lära sig klockan. Nu har jag aldrig lärt ut till någon hur man lär sig klockan men jag åtog mig det här jobbet då jag visste att det inte var något fel på flickan kognitivt. Det vara bara ingen som berättat för henne hur man skulle göra.
Det tog mig bara en timme att lära henne klockan. Det tog mig 3 timmar att klura ut hur jag skulle göra det. Det var ett jobb som jag gjorde i förväg. Jag var tvungen att göra en analys av vad en människa behövde göra för att kunna förstå informationen som en klocka ger. Det är inte helt lätt då information som man besitter och tar som självklart finns ju bara där. Det är lite som att fråga en fisk om vatten eller berätta för någon hur man ska göra för att cykla. Man behöver vara extremt noga.
Så det som fick det att lossna för den här flickan var när hon förstod att den lilla (tim) och den stora (minut) pekaren gick mot olika tidsskalor på samma cirkel. Resten gick jag egentligen bara igenom rent mekaniskt tills hon kunde det. I slutet på den här lite dryga timmen kunde jag bara be henne att titta på klockan och berätta för mig hur mycket den var. Jag frågade henne 10 gånger med tiden inställd olika. Fick ett fel tredje gången jag frågade, men resten var rätt.
Hade en kund som ringde och hade lite frågor. Hon reagerade starkt när hon fick reda på att kursen kostade 6300:-. När hon frågade mig om den skulle vara dyrare om den gick över flera dagar så sa jag att den skulle kosta mindre i så fall.
Det är tyvärr inte helt enkelt att berätta för er om den kompetens vi besitter. Det finns inga universitetsutbildningar som innehåller det vi kan. Finns inga kurser. Vår kompetens är lärd ur det skrivna, och praktisk erfarenhet.
Ett enkelt knep som jag tänkte dela med mig av till er idag är hur man kan använda språket för att hjälpa ens barn att åstadkomma bäst resultat för sig själv. Alla föräldrar har väl varit med om en situation där barnet säger – “Jag vill inte inte!” t.ex i samband med att göra läxor. Då är det bara att du säger “Ja, ok då är det bara att du gör de sedan efter *lägg in praktisk tidsenhet här, t.ex middag*. Hur bra resultat beror lite på din inställning när du säger det. Vet du om 100% att det kommer att bli så? Hur exakt är ditt tonfall. Hur är timingen. Osv. Men den magiska ingrediensen är ordet bara. Det antyder inte bara att det kommer att vara lätt utan även att det bara finns ett alternativ.
Det är bara att testa det. Det funkar.
Nu sa jag att jag skulle ge er ett tips. Jag ljög. Jag ska ge er ett till. Det är när ni kommer på barn med att bråka. I vanliga fall så börjar skylla leken här. När de skyller på varandra. Ett bra sätt att göra här är att säga -“Nu har ni bråkat, vad ska ni göra nu då?”. Sen är det bara att vänta på responsen. Jag känner en specialpedagog som använde den här i skolan. Det tog inte många veckor, men om man ska tro den här specialpedagogen så slutade i princip alla bråken på den här skolan. Nu är jag inte så mycket för att lita på vad andra säger. Jag testar själv.
Jag brukar säga det till folk också, – “Lite inte på mig.” Men testa det jag lär ut.
Polisen Catharina Jönsson, säger så här efter att ha varit med om en kurs:
”Jag fick möjlighet att följa en av Kattmodellskurserna i Malmö. Jag arbetar som utbildningshandläggare på Polismyndigheten i Skåne, Komptens- och utvecklingscentrum, och ville utvärdera om Kattmodellen kan vara användbar i vår organisation för anställda som har problem med läs- och skrivsvårigheter.
Jag tilltalades verkligen av metodens ”enkelhet”, deltagarna tog snabbt till sig grunderna och gjorde klara framsteg under den förmiddag då jag var med. Som observatör var det lätt att se att säkerhet och spirande självförtroende började gro i rummet. Hur bestående resultaten blir är svårt för mig att uttala mig om, men att metoden är enkel, kan användas överallt och inte är så tidskrävande tror jag gör att motivationen för träning ökar.
Jag uppskattade också utbildarensförmåga att möta barnen och ungdomarna i deras verklighet, anknyta till deras värld och miljö och till deras styrkor för att snabbare få dem positivt inställda till det som skulle hända under dagen.”
