Genom min gudson fick Viktoria reda på att jag kunde lära ut en metod som var effektiv vid dyslexi. Jag fick samtal från henne där hon frågade om det stämde. Jag sa som det var att jag aldrig hade lärt ut det men att det borde fungera. Det hade min mentor Robert sagt. -“Vi kan testa om du vill” tyckte jag. Hon gick med på det.
Jag kunde ju grunden men jag ringde till Robert, som har skapat Kattmodellen och vi talades vid på telefonen ett par minuter. Vi gick kort igenom lite detaljer och sen var jag nöjd.
Mötet med Viktoria blev en fullträff. Vi satt i 3h och sen kunde hon det hon skulle kunna. Tyckte jag. Efter ett par månader hördes vi men jag fick svaret att inget hade hänt med hennes läsning och skrivning. Lite märkligt tyckte jag men vi kom överens om att höras lite senare. Några månader senare hördes vi igen. Samma sak igen. Inget hade hänt. Så jag kom på idén att fråga henne hur mycket hon hade övat. “Inget” fick jag som svar. Så ett halvår senare pratades vi vid igen. Denna gång hade hon börjat träna. Hon hade börjat läsa böcker. Det hade lossnat för henne. Om du går in på vår sida med Pressklipp så kan du se att hon finns med i flera av dessa.
/Patrick Lindblad
