Om du läste Aftonbladets artikel den 12:e februari så läste du antagligen också logopedens åsikter. Då jag någon gång per år brukar svara på personers åsikter så kommer de här:
Lena Åberg svarade på några frågor från Aftonbladets reporter Karin Herou:
Går det att bli fri från dyslexi?
– Nej, men man kan genom god pedagogik, ihärdigt arbete och bra hjälpmedel kompensera för sin dyslexi.
Vår kommentar: Om ihärdigt arbete hade räckt tror jag inte överhuvudtaget vi hade haft några kunder. De flesta som kommer till oss tenderar att ha arbetat väldigt mycket och testat en mängd olika saker. Det är bara det att de nöjer sig inte med att ha kvar svårigheterna, vilket ju även Lena Åberg bekräftar att man inte kan bli av med om man får hjälp av henne eller andra inom hennes område. När man säger att man inte kan bli fri från dyslexi, gäller det även framtiden? All framtid?
Vi har ganska många kunder vid det här laget som alla säger samma sak, Kattmodellen fungerar och man kan bli fri från dyslexi och dess symptom.
Karin Herou frågar: Victoria i artikeln har blivit av med sin dyslexi, även enligt logopediska utredningar?
Lena Åberg svarar: “Ja, det kan vara så att hon är en “väl kompenserad dyslektiker”, och alltså tränat upp sig så pass att hon inte längre fyller kriterierna för en diagnos. Det är dock troligt att hon får jobba ofantligt mycket mer än jämnåriga normalläsare för att nå dessa resultat.
Vår kommentar: De diagnostiska testerna som görs i den här typen av utredningar är ju utformade för att endast mäta läs- och skrivförmåga. Tydligen menar då Lena att man genom att jobba extra hårt på något sätt kompensera för det. Jag vet inte riktigt om hon anser att de som inte kan kompensera är lata, men mig veterligen så hjälper det inte någon att jobba hårt att läsa och skriva bättre. Om hon skulle ha frågat Victoria så skulle hon ha sagt att hon jobbade betydligt mindre vid andra diagnostiktillfället.
Karin Herou frågar: “Det finns en modell som kallas Kattmodellen. Kan den hjälpa?”
Lena Åberg svarar: “Det finns inget som helst vetenskapligt stöd för att Kattmodellen hjälper dyslektiker. Många vill tjäna pengar på dessa personers svårigheter, med ögonrörelseträning, massage etc. Men om Victoria upplever att Kattmodellen hjälpt henne så är det bara att gratulera.”
Jag har aldrig förstått att en del har så svårt för företagsamhet. Vi som driver och jobbar med Kattmodellen måste få lön precis som alla andra. Lena Åberg har ju lön när hon hjälper dyslektiker så jag förstår att hon kritiserar konkurrensen som får betydligt bättre resultat än hon kan få.
Vi tenderar att vara bevisorienterade. Om det är vetenskapligt eller inte har mindre betydelse så länge man utvärderar den information som finns tillgänglig så korrekt det går. Vi fortsätter att erbjuda vår tid kostnadsfritt till forskning om Kattmodellen. De studier som har gjorts hittills har visat att samtliga som har genomgått vår utbildningar har förbättrat sin förmåga att läsa och skriva avsevärt.
