Länge har det ansetts att dyslexi är ett språkbiologiskt handikapp, är det så borde problemen infinna sig även när man pratar. Så är det som bekant inte riktigt, många dyslektiker som försöker skriva, tappar början och slut på ord och meningar, något som inte händer då det pratar. Enligt forskningen är dyslexi:

• Bristande fonologisk medvetenhet innebär att personen har svårt att skilja mellan olika närliggande ljud i språket

• Bristande fonologiskt arbetsminne innebär svårigheter för läsaren att komma ihåg det han eller hon just har läst.

• Bristande fonologisk ordmobilisering innebär att det tar lång tid för läsaren att hitta det lästa ordet och dess betydelse i sitt inre ordförråd.

Källa forskning.nu.

Visst har den här forskningen rätt vad gäller svårigheten för dyslektiker, men jag och många med mig hävdar att bekymret inte har med fonetiken (ljudet) att göra. Vi förnekar inte att de flesta när de läser ”säger” ordet för sig själv, men det vi säger är att det inte behövs. För om dyslektiker verkligen hade bekymmer med fonetiken skulle det höras på hur de talar eller sätta käppar i hjulen när de lyssnar. Av det dryga 1000-talet som jag själv utbildat kommer jag bar ihåg en kille som hade lite svårt med sitt sätt att prata. Han läspade.

Kattmodellens förklaring till varför vissa har dyslexi är enklare. Dyslexin är visuellt baserad och problemet handlar om hjärnans tolkning av informationen. Frågar man en som kan läsa att se ordet katt framför sig, får man ofta som svar att "jag ser svarta bokstäver K A T T och vit bakgrund". Frågar du en dyslektiker kan du få en mängd olika svar. Nyligen träffade jag två stycken vars bild bestod av vita bokstäver mot vit bakgrund. Det är förbaskat svårt att se, förstå och tolka bokstäverna då. Det är ingen slump. Många dyslektiker vi har träffat (de flesta) har gjort den här typen av fenomen till en vana.

Vi menar att dyslektiker helt enkelt tolkar informationen på ett mindre användbart sätt. Kattmodellen lär eleverna ett bättre sätt att organisera tankarna på. Vi ger dem träningsprogram som gör att de snart både kan skriva och läsa.

Personligen har jag aldrig förstått att den etablerade vetenskapen anser att dyslektiker har någon slags "språkbiologiskt handikapp". Det håller nog alla de tusentals, som med Kattmodellen lärt sig läsa och skriva, med om.
/Patrick Lindblad


ps. Hur vi gör bilder och förstår det varierar förstås. Ibland kan det ta mig en timme att bara förklara konceptet med mentala bilder och hur man genererar dessa.

För att avsluta prenumerationen skicka ett mail till nyhetsbrev@kattmodell.se med ordet "Avsluta" (utan citationstecken) i ämnesraden.