Senaste kursen i Göteborg i november är jag fortfarande så otroligt nöjd med. För mig som kursledare är jag oerhört mån om att utbildningar blir bra. Därför är det så tacksamt ibland. När jag startade kursen var det en flicka som uppenbarligen var missnöjd med att vara där. Hon ville hellre vara i stallet. Det är nästan alltid någon eller några som verkligen inte vill vara där. De tror ju inte att det ska bli roligt utan hon hade nog hellre velat vara i stallet och istället fick hon sitta i skolbänken (trodde hon). Jag fick henne ganska snart att le. Det är enkelt. Jag frågade henne om hon hade blivit tvingad att komma. Sedan erbjöd jag henne möjligheten att gå.

- "Det är ditt eget val att vara här, du får gå när du vill."

Hon andades ut och slappnade av lite. Sedan frågade jag henne hur hon stavade ordet Katt. Det lät ju i ärlighetens namn inte särskilt bra. Hon stavade det inte rätt. Trots alla elever vi träffar som har svårigheter inträffar detta faktiskt ganska sällan. Så jag bad henne att göra en bild av ordet Katt och berättade för henne hur hon skulle göra den. Resultatet blev perfekt. Det var en oerhört intensiv stämning i rummet vid det här laget. Föräldrarna höll nästan andan. Så jag sa :"Bra jobbat. Nu är kursen slut." Det skrattades. Ett magiskt ögonblick. Det hade det gått 20 minuter av kursen och stämningen lättade upp.
Sedan tillbringade jag 2 timmar med att förklara vad vi använder mentala bilder till, hur vi hanterar dem och varför det är så viktigt att vi gör dessa korrekt. Det är ju inte märkligare än att man om man vill att bilen ska röra på sig ska trycka ned den högra pedalen. Inte den till vänster eller den i mitten. En förälder ringde mig efter kursen och sa att hon tyckte att kursavgiften var värd bara den här informationen.

Jag brukar sällan förklara varför Kattmodellen fungerar som den gör på kurserna. Men i grund och botten, när du tränar din hjärna att känna igen mentala bilder av ett ord på korrekt sätt så lär du den att göra det den behöver för att lära sig läsa. Om du sätter dig framför en tavla av Picasso, Rembrandt eller Monet och sitter och tittar på den 2 timmar kommer du upptäcka mer och mer. Din hjärna gör nya distinktioner. Om du sedan går iväg och kommer tillbaka några timmar, dagar eller veckor senare kommer din hjärna fortfarande se de här nya detaljerna som du inte såg från början (detta beror givetvis på tid etc). Det är samma sak med orden. Om du inte kan se de enstaka orden kan du inte heller lära dig att läsa, även om goda läsare nästan alltid läser flera ord eller meningar i taget. Det tenderar att komma med träning.

Det jag säger bygger på vetskapen om att vi inte ser det vi ser. Vi tolkar. Det är därför vissa av oss behöver träna upp vår hjärna att göra det. Därför tänkte jag att vi ska avsluta brevet med ett experiment som visar att hjärnan gör en tolkning av omvärlden (även om man kan tolka dessa data på olika sätt).

Vi har något som heter blinda fläcken. Det är ett område i ögat där vi inte kan ta in ljus. Då du antagligen inte upplever att det finns ett område där du inte ser något kan man ju tolka det som att då vi har två ögon så fyller dessa då i detta. Men samma fenomen kvarstår att man fortfarande kan se allting framför sig. Låter kanske krångligare än vad det är.
Testa detta:

1) Sitt på en armlängds avstånd ifrån datorn.
2) Avståndet mellan prickarna bör vara cirka 10 cm.
3) Täck för ditt högra öga med handen.
4) Använd ditt vänstra öga för att fokusera och titta på den högra pricken i bilden med prickarna.
5) Rör ditt huvud långsamt mot skärmen. Någonstans på vägen bör den vänstra pricken försvinna. Du kan även prova att röra huvudet långsamt fram och tillbaka tills pricken försvinner. Det vanligaste felet man gör om man inte får detta att fungera är att man tittar på fel prick så testa i sådana fall igen med rätt prick.



Men om man inte har en prick eller något väldigt påtagligt som ovan så upplever man ju inte att det saknas en bit av synfältet, trots att det gör det. Hjärnan fyller helt enkelt i informationen som saknas. Det här är en konstant pågående process, inte bara med synintrycken, utan all data vi hanterar.

Nu kanske du undrar varför Kattmodellen inte fungerar. Det är helt enkelt så att det är ett val du måste göra. Du måste välja att göra den för att få resultaten.



Några extra bra referenser

Vi uppskattar alltid referenser och här kommer några som vi tycker är extra bra:

Jag är född 1965 har alltid haft problem med skrivandet och till en viss del läsning.
Efter kursen tog jag tag i träningen som metoden föreslår och märker redan i dag, tre månader senare att både min skrivning och läsning är mycket bättre och framför allt roligare att utföra. Jag kan inte förstå varför det hela går så mycket bättre men lustigt är det. Tack!
Magnus Jönsson, Polismyndigheten i Skåne.

Vi är så nöjda med kursen och Kattmodellen.
Det har gjort gott för sonen på många sätt. Han är lugnare och mer nöjd. Det har alltid varit en plåga för honom med läsningen, men igår morse låg han och läste en hel timme. Underbart att att se honom ha läsglädje. Fantastisk förändring för honom på de 2 månaderna som gått sedan kursen.
TACK
Tina Karlsborn, läkare, Helsingborg.


Ps. Några länkar gällande visuell information, kanske mest relevant till det här nyhetsbrevet är den första. Den går in lite mer djuplodande hur hjärnan tolkar information och är dessutom underhållande:

TEDxAlamo - David Eagleman, PhD - förklarar hur hjärnan hanterar visuell information.

Brain's Visual Circuits Do Error-Correction On the Fly

Blinda Fläcken på Wikipedia.

Skilled Readers Rely on Their Brain’s “Visual Dictionary” to Recognize Words.

Visual Perception.



För att avsluta prenumerationen skicka ett mail till nyhetsbrev@kattmodell.se med ordet "Avsluta" (utan citationstecken) i ämnesraden.