I alla fall om man får tro Barbara Ehrenreich.

Läste nyligen en artikel i DN om Barbara Ehrenreich´s bok ”Bright-sided”.

De skriver att hon kritiserar positivt tänkande då hon menar att det gör att man utesluter viktig information som förstås kan sätta en i en prekär situation på olika sätt.

Jag kan förstå henne. Hon fick bröstcancer och jag gissar att hon började leta efter saker som kunde hjälpa henne. Antagligen möttes hon bara med en massa svammel.

Jag anser att positivt tänkande består av 2 delar.
Det första innebär att utgå från (tro) att man kan uppnå ett utsatt mål och det andra att man behandlar inkommande information positivt.
Jung ansåg attityd vara "readiness of the psyche to act or react in a certain way”.

Man kanske kan sammanfatta det med att optimister tänker att ”det ordnar sig” och att pessimister anser sig vara ”realister”.

Jag läste för många år sen att ”en optimist och en pessimist har lika fel om ”sanningen” men optimisten har roligare”.

När jag får många år sedan var ute och promenerade med en god vän så pekade hon ut alla hundbajskorvar som dök fram under den töande snön. Jag hade inte ens sett dem. Jag var fullt upptagen med att njuta av solen och vårblommorna som precis hade börjat komma.

Har du någonsin träffat någon som alltid är glad? De finns men är rätt sällsynta. De tenderar att välja att ’se saker positivt’. I artikeln nämns att ” kemoterapi kunde faktiskt ge huden en ny lyster”. Detta i motsats till att kemoterapi kan få en att tappa håret och må riktigt dåligt. Själv gissar jag att man nog får leta efter något positivt med kemoterapi (förutom att kanske få behålla livet alternativt ett bröst). Så lite eloge kanske man kan ge till den som kom på att huden kan se bättre ut. Om man vill dra det ett steg längre så kan man ju mena att man kan spara mycket pengar på botox.

För det finns saker vi inte kan påverka. Då är det bara att välja perspektiv. Ska man gräva ner sig i det eller ska man se till att ta sig dit där man ska vara.

”–Det förhindrar oss från att angripa riktiga hot, som den finansiella kollapsen och klimatkrisen” menar Barbara. För mig åtminstone handlar inte positivt tänkande om att utesluta viktig information. I det här fallet skulle nog positivt tänkande vara att först ta reda på om finns en klimatkris eller inte (något det inte riktigt verkar finnas något konsensus för). Sedan bestämmer man sig för att det går att ordna. Därefter så behöver man förstås bestämma sig för hur man vill agera (eller inte).

I artikeln nämns även filmen ”The Secret”. Personligen hade jag föredragit att se en femsekunders variant på den för allt de säger är att för att starta något så behöver du kunna föreställa dig slutresultatet. Det är kanske alltid första steget när man ska göra något. Jag gissar att Barbara antagligen inte hade skrivit boken om hon hade trott att ingen skulle läsa den. Om vi inte hade haft positivt tänkande hade vi antagligen fortfarande bott i grottor (eller i träd).

När jag var ute och promenerade med min vän så trampade jag inte fel i något. Men jag hade nog en betydligt trevligare promenad än hon.

/Patrick Lindblad

För att avsluta prenumerationen skicka ett mail till nyhetsbrev@kattmodell.se med ordet "Avsluta" (utan citationstecken) i ämnesraden.