I många fall får vi veta från föräldrar att deras barn har svårt att höra bokstavsljud. Det här stämmer helt enkelt inte. Bokstäver är först och främst symboler, som inte nödvändigtvis är knutna till det anknutna ljudet. Det innebär att om man har en elev som kan tolka symboler så kan de även tolka bokstäver. Andra symboler kan vara en utsträckt tunga, vägskyltar eller två händer som formar ett hjärta. Det innebär att om någon kan lära sig dessa symboler och kan prata och förstå svenska (eller något annat språk) så kan de lära sig att läsa och skriva. Helt obehindrat. Inom den traditionella pedagogiken hävdar man annat.
Om det vore så att läs- och skrivsvårigheter bland dyslektiker vore ljudbaserade varför är inte alla dyslexitester rent ljudbaserade? Det är de inte. Till största delen är de pappersbaserade, alltså är man tvungen att använda sina ögon, det vill säga det visuella systemet.
Om man på riktigt testade premisserna som man antar är sanna inom den traditionella pedagogiken så skulle alla dyslexitester kunna utföras med ögonbindel.
