Waiting for Superman

Det är söndag och jag har precis tittat färdigt på en dokumentär som heter Waiting for Superman. Den handlar om det jag har skrivit en del om, skolsystemet. Just den här dokumentären handlar om skolan i USA, men flera tendenser är desamma som här. Dokumentärfilmarna är helt enkelt oroliga för skolans utveckling.
Den enskilt viktigaste faktorn för en bra skolgång eller dålig är läraren. En dålig lärare går igenom 50 procent av det de ska gå igenom och en bra lärare 150 procent. Ett av mina favoritögonblick i dokumentären när de filmar en gammal veteranlärare när hon rappar igenom multiplikationstabellen. Det blir roligt för barnen.
En elev som intervjuas i dokumentären säger så här som skolan: “They have no concept of where they are going”. Detta är en nyckelingrediens i att lyckas eller misslyckas. Om du inte vet vart du ska ta dig så har du heller ingen aning om hur du ska ta dig dit. Några som har uppmärksammat det här är lärarna i de finska skolorna .
Under mina kurser där märker jag en tydlig skillnad i hur eleverna uppför sig. I Sverige tar det oftast mellan 30-90 minuter innan barnens uppmärksamhet och intresse fångas. I Finland är denna tid betydligt kortare. De är redan i ett läge där de kan lära sig. De vet vart de vill och det blir faktiskt lite extra kul att hålla kurser där då jag kan göra en del extrasaker som faller utanför ramen för Kattmodellen.
Att lösa problemen i skolan i Sverige är enkelt. Teoretiskt sett. Det är bara att åka till Finland och lära sig allt om hur man gör där och sedan implementera det här. har du erfarenheter från skolarbetet, tycker jag har fel eller bara vill diskutera skolan – skriv eller ring gärna.